Reflektion kring redovisningen

Ibland är man förvirrad och oförmögen att ta ett steg utanför sig själv. Det var jobbigt att redovisa mina tankar inför så många människor, när jag inte hade distans till tankarna. Det kanske inte heller var rätt forum, jag vet inte. Hur som helst var mina tankar en stor del av mitt arbete.

Jag har gjort det här arbetet förut på något sätt. Varenda gång jag skapar något ingår mer eller mindre att svara på frågan varför jag gör det, varför det är viktigt. Och jag tror att det inte går att samla på sig för mycket insikter och argument när det gäller det.

Jag tror att skillnaden i detta arbete var att jag utmanade mina tidigare argument, mina tidigare insikter. Det är svårt att göra det! Det uppstår kanske alltid en slags förvirring som för en utomstående kanske kan te sig onödig eller överdriven. Och för mig med - såhär i efterhand! Jag har ju kommit tillbaka till samma svar om än en erfarenhet rikare, kanske.

Jag önskar att jag hade kunnat spola tillbaka tiden och göra om redovisningen nu. Jag förstår allt bättre nu. Då hade jag fokuserat på mina gestaltningar - visat dem - och gjort tankarna till en bisak. Än en gång har jag lärt mig att jag inte måste vara tydlig med ord. Man får vara tydlig på andra sätt.