tisdag 25 november 2008
Låt mig förflyttas i tid och rum.
I stan får du inte cykla här du måste stanna för rött ljus du råkar gå in i nån du svettas och trängs och du kommer ingen vart och alla är i vägen alla skyltar hus trottoarer bilar allt är i vägen och du kan dö om du ramlar på cykeln i den hårda asfalten för du har ingen hjälm för om du ska köpa en hjälm måste du tränga dig in i folkhavet och stå i kön och du har en ful mössa och hål i byxan och nån kan se dej. Och hela tiden måste du låsa cykeln och väja och alla andra gör ju fel i trafiken och du själv tar ju bara de smidigaste vägarna egentligen men det får man inte och om du blir kissnödig måste du betala. Och du betalar och betalar och betalar. Och så kollar du om plånboken är kvar i fickan hundra gånger kanske och när du står i affären har du glömt bort vad du skulle ha och så köper du något och betalar. Och så kommer du på att du glömde toapappret igen. Men du orkar inte gå tillbaka men det kan du köpa imorgon, imorgon. Och så rustar du dig för morgondagen och ger dig ut i trafiken och är en millimeter från spårvagnen och du såg den inte du hade bråttom men tänk om någon såg att du inte var observant bara cyklade utan att bry dig om någon annan. Bryr du dig inte? Tänker du inte? Såg du inte skylten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha! Känner igen den känslan precis på pricken! När jag läste, läste jag snabbare och snabbare!! Vad stressad jag blev!
kram
Vilken fantastisk samtidsskildring! Jag gillar ditt sätt att skriva här, de långa, långa meningarna som till slut når till punkt.
Skicka en kommentar