Förtydligande

Jag känner att jag måste reda ut funderingen kring allkonstverket och kring var jag faktiskt befinner mig i min process.

Frågan var alltså hur jag skall relatera Allkonstverket till Fjällgatan. Fjällgatan utgör inte vid första anblicken ett allkonsverk i enlighet med Wikipedias definition. Fjällgatan är ett myller av tidsepoker, stilar och material. Till synes utan något sammanhang och helt klart utan någon bakomliggande tanke om enhetlighet och harmoni! Jag måste gå tillbaka till min allra första upplevelse av Fjällgatan, som präglades av dessa kontraster och denna, om man nu får kalla det så; disharmoni. Jag kände det som att alla hus var liksom godtyckligt utkastade utan någon som helst hänsyn till... ja, till vaddå?

Till människans behov av estetik? Eller till mitt behov av estetik? Kanske är det mer med omsorg om människors boendemiljö, jag tänker på? Tja, jag tyckte ju att det var så mycket som var fult, helt enkelt. Och där tog ju drömmen om landet vid, som också handlar om drömmen om en plats som är ens egen.

Men nu är jag tillbaka. Och jag tänker att jag skall göra Fjällgatan till ett allkonstverk så som jag vill ha det! Utan att grunda det i vetenskapliga studier om människors behov av skönhet eller statistiska undersökningar om hur en miljö bör utformas så att man blir lycklig. Människorna kanske är ganska lyckliga där de bor, det vet ju inte jag.

Arkitektoniska Allkonstverk är ju i teorin oerhört problematiska då de berör ämnen som ekonomi, klass och segregering. Jag tror jag har hittat ett litet allkonstverk här i Göteborg också när jag var ute och gick en kväll. Jag återkommer när jag tagit reda på vad området heter! Så finns det ju lite allkonstverk här och var - åtminstone ur mitt sätt att se.

Så vill jag naturligtvis förtydliga att man kan se Fjällgatan som mer än en hoper lite fula hus! Fjällgatan är oerhört fascinerande just på grund av att det är en blandning av allting: av olika tider och olika stilar och olika material och just på grund av att det inte är så himla genomtänkt. Hur genomtänkt är ens egna liv egentligen? Speglar inte Fjällgatan staden och människan mer som den och hon är? Är det inte skönt med sådant som är opretentiöst och liksom tillåtande? Som inte stänger vissa ute och som inte utstrålar status och makt? ( Även om det trots allt gör det om man går djupare in i den diskussionen... men det gör jag inte nu!)

Och det är här jag inser att det inte handlar om att göra om staden egentligen. Det är ju inte det jag vill. Jag vill ju bort från stan! När jag såg Trädälskaren förstod jag det ännu tydligare! Det är därför jag håglöst har suttit med mina foton av hus i stan utan någon som helst lust att bygga ihop dem och teckna dem i långa rader. Jag tänker att jag kanske får redovisa dem lite ändå, så att man förstår var jag befinner mig nu. Hur som helst har en ny idé om mitt personliga allkonstverk vuxit fram. Snart blir den kanske möjlig att formulera.