eller andra kanske det var: jag skriver i min bok att jag inte har så mycket känslor för Göteborg, förutom mina första intryck: här är fint, människor tittar mer på varandra än i Stockholm, man känner sig inte så liten, man finns på ett annat sätt. Men det finns ingenting här som relaterar till mig, inga minnen, inga platser förknippade med händelser ur mitt liv. Jag är en betraktare och längtar till att Göteborg ska bli en del av mig.
Anna säger på workshopen att alla har en berättelse, att alla har en plats. Alla har en plats. Hennes ord gör mig full av förtröstan och tillit. Och saknad.
Jag längtar till min plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar