Fåordig är en överdrift.

Om det är så som jag påstår så kan det ju vara precis tvärtom också. Jag skall försöka förtydliga det på ett komplicerat sätt:

Mitt förra projekt kan jag prata om nu, det kan sammanfattas i en enda mening: Jag längtar hem.

Varför sa jag inte det då bara?

Jag vet inte. Jag kanske inte visste att jag längtade hem? Jag kanske inte visste vem jag skulle säga det till? Det kanske inte fanns någon mening med att säga det? Meningen i sig: ”Jag längtar hem” kanske blev för liten, den kanske inte rymde allt eller precis det jag kände?

Men varför använde jag inte fler ord då bara?

Tja, orden kanske inte fanns där. Och om de hade gjort det hade de kanske inte ens räckt till, som sagt. Jag kanske kände att jag längtade hem men känslan kanske inte hade kommit i kontakt med ett uttrycksmedel för känslan. Förutom att jobba med den i gestaltningen fastän jag trodde det var Fjällgatan jag jobbade med? Kan det vara så? Och i så fall skulle det kunna betyda att konstnärligt arbete kan vara som att skratta eller gråta. I alla fall om man godkänner mitt resonemang i det förra inlägget.

Jag tror det kan vara precis annorlunda också, man kan ha olika ingångar i ett konstnärligt projekt: Jag hade kunnat veta att jag längtade hem. Då hade jag kunnat jobba med det: ”Jag jobbar med känslan av att längta hem.” ”Det är en viktig sak.” ”Jag vill kommunicera det till andra människor så att”, låt oss säga; ”de inte behöver känna sig ensamma” Så skulle jag försöka tydliggöra den känslan genom att materialisera den. Kan det vara så? Och skulle det innebära en annan konstuppfattning? Ett annat svar på vad konst är? ( Denna fråga får egentligen inte plats här just nu! Åtminstone inte svaret, om det nu finns nåt svar.)

Jag tror i alla fall att processer ser väldigt annorlunda ut. Jag tror definitivt att de rymmer ungefär samma saker: men jag tror att samma saker sker i olika ordningsföljd i olika arbetsprocesser!

Personligen brukar jag mest känna något som jag inte vet vad det är. Så jobbar jag med det lite och så blir det tydligare och tydligare.. i början av förra projektet trodde jag nog ett svagt ögonblick att jag faktiskt jobbade med kontraster. Att det var de som var grejen! (Naturligtvis visste jag inte vad jag ville säga till någon annan angående det.) Nu jobbade jag ju med kontraster OCKSÅ men mest handlade till slut om min hemlängtan. Och det tog över så mycket att jag inte orkade fokusera på det intressanta i kontrasterna.

I just det projektet kunde referenserna och researchen ha kommit efteråt och det hade varit en fullgod arbetsprocess trots den ologiska ordningen. Jag tror att jag fortfarande kommer att behöva göra lite research till mitt förra projekt!

Min hemlängtan är en bild av landet. Varför det är just det, kan jag nog fördjupa mig i en annan gång