Ett visst mått av natur finns i alla städer, som ett naturligt inslag. Överallt finns träd, parker, esplanader och olika blomsterarrangement och rabatter. På Fjällgatan blir det av någon anledning så påtagligt med kontrasten mellan stad och natur: till och med namnet Fjäll - gatan tydliggör detta. Fjäll och gata. Skillnaden är enorm.
Fjällgatan rymmer det jag tycker är fulast med städer, samtidigt som naturen tränger sig på i slutet av gatan.
Medan jag tänker på allt detta har börjat virka lite ostrukturerat. Jag måste nämligen komma igång på något sätt för att materialisera mina tankar om fult och kontraster. Jag tänker att det kanske är viktigt för mig att göra sånt som jag tycker är fult. Men jag vet inte säkert.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja visst är det intressant med namnet,,som en motsägelse, som om att eftersom det inte är ett fjäll så heter det fjäll, eller för att det är så avsides och långt bort. Kanske låg snön kvar där längre. Eller var det kalt och kargt, högts uppe på toppen. Det är också intressant att det blir humorisktiskt, för att i vanliga fall så förknippar man ju fjäll med något hälsosamt och rent, porlande friska bäckar, tysthet och vida vidder. Här finns ju inget sådant så det blir det som ett skämt. Fast berggatan eller kullegatan toppgatan eller högagatan, hade nog inte varit riktigt passande ändå. Man kanske borde skapa lite mer fjällkänsla på fjällgatan,,lite mera snö, renar och fjällbjörk,,Nu har skrivit massor, nu ska jag sluta! hepp M
Skicka en kommentar