Stad och land.

Ett visst mått av natur finns i alla städer, som ett naturligt inslag. Överallt finns träd, parker, esplanader och olika blomsterarrangement och rabatter. På Fjällgatan blir det av någon anledning så påtagligt med kontrasten mellan stad och natur: till och med namnet Fjäll - gatan tydliggör detta. Fjäll och gata. Skillnaden är enorm.

Fjällgatan rymmer det jag tycker är fulast med städer, samtidigt som naturen tränger sig på i slutet av gatan.

Medan jag tänker på allt detta har börjat virka lite ostrukturerat. Jag måste nämligen komma igång på något sätt för att materialisera mina tankar om fult och kontraster. Jag tänker att det kanske är viktigt för mig att göra sånt som jag tycker är fult. Men jag vet inte säkert.

Det här med kontrasterna...

Jag har fortsatt att tänka på kontraster. Jag har kommit på att jag visst inte bara är negativt inställd till dem. Kontraster är ju motsättningar som kan tydlliggöra företeelser, jag tror jag använder mig ganska mycket av det i mitt liv. Konstigt att jag spontant tänker att jag inte är så intresserad av kontraster.

I Wikipedia står det att kontraster är " visuella perceptioner (uppfattningar) om livet, tryckta papper, datorskärmar, etc. Kontrast mellan olika delar på en bild, speciellt mellan objekt (även tecken) och bakgrunden anger förmågan att se objekten, läsa text, etc."

Utan kontraster skulle vi inte uppfatta någonting?

När jag knäppte korten tänkte jag på fina hus och fula hus men plötsligt såg jag inte så många fina hus! Vad var det då jag tyckte var så kontrasterande mot det fula? När jag lade ut bilderna så såg jag det plötsligt så tydligt: det är ju all grönska och alla träd.
Det är det som jag tycker om och som gör att fjällgatan blir vacker på sina ställen. Träden skiljer sig från de hårda, kala husen som är fyrkantiga och lite smutsiga.

Naturen skiljer sig från staden.

Bilder

Nästa gång jag går på Fjällgatan har jag kameran med mig. Jag tänker att jag vill fota det fula och det fina. Med kameran framför ögat har jag svårt att hitta det jag tyckte var fint. Det kräver lite ansträngning att se det.

Fjällgatan

Fjällgatan är en ny gata för mig. Kanske har jag gått där någon gång förut men i så fall minns jag det inte särskilt. Det är märkligt att gatan börjar mitt i uppförsbacken, liksom slumpmässigt.
Men jag är öppen för den här gatan, och värderar ingenting! I allafall inte alldeles i början.... Sedan tänker jag på att det är väldigt fult och att det är lite fint ibland. Jag tycker om det fula när jag vant mig lite vid det och knäppt kort på det.
Fjällgatan har olika slutna rum i sig, tillsynes avskurna från varandra. Överhuvudtaget får jag känslan av att ingenting hänger samman. Jag tänker att jag vill fota kontrasterna (som jag definierar i "fult" och "fint") men tänker att de inte ens får plats på samma bild! Alla hus står så långt ifrån varandra, liksom huller om buller. Det är bara gatubelysningens ledningar som bildar ett nät över fjällgatans isolerade huskroppar och får dem att hänga samman.
Jag förstår varför gatan heter Fjällgatan; gatan går uppför och nerför om vartannat. Det är trevligt att den gör det. Kanske är det därför det känns som att vara i ett annat land? Eller är det något annat som gör det? Alla olika byggen som pågår på gatan, kanske?
Fjällgatan har ett fantastiskt slut! En lång nerförsbacke kantad av träd och lummig grönska. Jag tilltalas av det distinkta slutet som är direkt där nerförsbacken slutar, precis innan rondellen. Slutet blir så tydligt - i motsats till den vaga början.
Kontrasterna tycks dominera min första upplevelse av denna gata. Jag tänker mycket på kontraster och på att jag inte tycker om dem så mycket. Jag tycker om sådant som är enhetligt och harmoniskt. På ett sätt är det att göra det lite enkelt för sig, för Fjällgatan är en god representant för verkligheten.
Kanske som allra mest när verkligheten utgörs av en stad? Det är i alla fall som att en hel stads kontraster ryms på denna lilla enda gata! Och den är både sjaskig och harmonisk, kal och lummig, enhetlig och motsägelsefull. Men Fjällgatan är speciell för dessa motsättningar är för tydliga för att jag skall uppleva gatan som en enhetlig. En stad bli ofta enhetlig av alla olika delar. Kanske är Fjällgatan för liten för att rymma allt detta?